Då många har haft vattkoppor och det har varit mkt prat det, så tänkte jag bara lägga upp lite information om just detta som jag hittade på smittskyddsinstitutet.se.

Trevlig läsning!

Sjukdomsinformation om vattkoppor och bältros

Annan benämning: herpes zoster

Vattkoppor är en välkänd, mycket smittsam men för det mesta ganska banal utslagssjukdom. Mottagligheten är allmän, oftast drabbas förskole- och skolbarn. Sjukdomen finns över hela världen.

Efter genomgången sjukdom/infektion, med eller utan symtom, finns dock virus sovande (latent) kvar i nervceller i kroppen. Vid en eventuell reaktivering får patienten bältros.

Orsakande mikroorganism, smittvägar och smittspridning

Det virus som orsakar såväl vattkoppor som bältros, varicella/zoster-virus, tillhör gruppen herpesvirus. Dessa utmärks bland annat av att virus efter den primära infektionen ligger latent i kroppen. Virus kan lång tid senare reaktiveras. Vattkoppor smittar från person till person främst via luften runt den sjuke. Smittsamheten är mycket hög redan någon till några dagar innan utslagen börjar. Den har i praktiken upphört inom sju dygn efter utslagsdebuten.

Bältros smittar via direktkontakt med sårvätska från blåsorna. Man kan säga att det är ens barndoms vattkoppor som spökar, när man som äldre får bältros. En person som aldrig haft vattkoppor kan inte få bältros. Ett litet barn med vattkoppor smittar inte sin farmor så att hon får bältros. Däremot kan en farmor med bältros mycket väl smitta sitt barnbarn så att detta får vattkoppor.

Inkubationstiden för vattkoppor anges vanligen vara 14–16 dygn (10–26 dygn). För bältros kan någon inkubationstid inte anges, eftersom det är kroppens "egna", latenta vattkoppsvirus som aktiverats och ger besvär.

Vattkoppor

Symtom, komplikationer, behandling och diagnostik:

Sjukdomen börjar oftast med lätt till måttlig feber och värk i kroppen något dygn. Sedan uppstår ett kliande, blåsformigt utslag. Detta brukar först ses på bålen, senare i ansikte, hårbotten och munhåla. Klådan är ofta besvärande. Hosta ingår ofta i bilden (vattkoppor i luftrörens slemhinnor).

Blåsorna, som är vattenklara och lätt går sönder, är ofta omgivna av en smal rodnad. Med tiden blir blåsornas innehåll grumligt, varefter de torkar in och bildar skorpor. Komplikationer kan uppstå genom att blåsorna infekteras av hudbakterier, till exempel stafylokocker. Ovanligare komplikationer är en lunginflammation som kan vara mycket besvärlig, och hjärnhinneinflammation, ibland också hjärninflammation. Särskilt allvarlig är sjukdomen om den drabbar personer med nedsatt immunförsvar eller drabbar ett nyfött barn till en mor, som just i anslutning till förlossningen insjuknat i vattkoppor.

Sjukdomen kan behandlas med antivirala medel och/eller immunglobulin. Vad gäller barn är det sällan nödvändigt. Ofta ges klådstillande medel. Diagnos ställs i regel utifrån den typiska kliniska bilden men kan bekräftas genom fynd av virus från blåsor, eller att aktuella, virusspecifika antikroppar påvisas i blodprov.

Bältros

Symtom, komplikationer, behandling och diagnostik:

Bältros ses framför allt hos personer över 50 år och beror alltså på en reaktivering av en latent infektion med vattkoppsvirus. Virus vandrar här från nervknutor vid ryggmärgen ut längs en nerv och ger upphov till blåsbildning i huden inom nervens utbredningsområde. Initialt kan feber och lätta allmänsymtom förekomma. Utslagen är mycket karakteristiska med sin oftast mycket tydligt ensidiga utbredning (dubbelsidig bältros kan förekomma).

Utslagen föregås ofta av uttalade smärtor som kan likna andra sjukdomstillstånd, och smärtorna kvarstår inte sällan lång tid efter det utslagen försvunnit. Den gamla benämningen "helveteseld" är talande! Bältrosen kan drabba ögonen och då krävs oftast sjukhusvård. Liksom vid vattkoppor kan sjukdomsbilden kompliceras med en bakteriell infektion av blåsorna.

Det finns nuförtiden antivirala läkemedel som ofta ges vid bältros. För att uppnå effekt måste medicineringen påbörjas tidigt i sjukdomsförloppet.
Diagnos ställs oftast lätt utifrån den kliniska bilden.

Allmänt förebyggande åtgärder

Att förhindra spridning av vattkoppor genom hygieniska åtgärder, isolering etc. är svårt. Ett vaccin finns tillgängligt för i första hand särskilda medicinska riskgrupper.

Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott

Varken vattkoppor eller bältros är anmälningspliktiga enligt smittskyddslagen. Några särskilda smittskyddsåtgärder är inte motiverade. När ett fall konstateras, t.ex. på en förskola, har smittspridning till alla mottagliga många gånger redan skett.

Särskilda åtgärder är dock motiverade om en gravid kvinna insjuknar veckorna före förlossningen eller omedelbart därefter. Barnet ges då antiviral behandling och ibland immunglobulin.