elliegyll

Jag är så nere idag så det finns inte. Egentligen borde man efter ett förädrarmöte känna glädje över att sonen ska börja skolan. Men jag kände bara ångest.....Ångest inför framtiden, en framtid med stress och ett evigt farande.

Ska man straffas för att varken jag eller Jeppe har "normala" jobb? Han ligger borta för det mesta och kommer han hem så kör han tidigare än vad jag gör. Jag börjar jobba 06.45 på morgonen när jag jobbar dagtid. Fritis öppnar tydligen tidigast 06.30. Hur ska jag på en kvart hinna lämna Lowe, köra in till stan, lämna Saga på dagis, köra till jobbet, ner i källaren och byta om och upp på 7.e våningen. Nu har mina arbetstider verkligen blivit ett STORT promblem. Och var hittar jag ett jobb med bra arbetstider där jag får behålla samma lön som jag har idag?

Det e skit också att man inte ska få njuta av att vara föräldrarledig....att man ska behöva bekymmra sig för ngt som kommer innebära problem i början på nästa år.

Varför har inte jag ett normalt arbete? Eller familj och släkt som bor nära som kan ställa upp. Jag vill bara att min familj ska må bra, men detta kommer innebära ständig stress för mig och barnen. Fan vill inte detta!!!!